Translate

söndag 10 november 2013

Feminism & Intersektionalitet av Jesper Liljeström


Jag vill börja denna uppsats med att tydliggöra att polygami är förbjudet enligt svensk lag, dock är det inte emot lagen att ha flera sambos eller sexpartners.

Dokumentärfilmen ”Fyra frua och en man” från år 2008 är regisserad av Nahid Persson Sarvestani handlar huvudsakligen om polygami [1]. Mannen Heda har inte bara en fru utan fyra stycken totalt som lever i skilda hus men tillbringar dagarna tätt in på varandra med att laga mat, slakta får, ta hand om svärmor, sköta hushållet och självfallet tillfredsställa mannen.

Heda är en man som har gott om pengar då han föder upp får för att sedan sälja dem vidare, samtidigt som han arbetar med jordbruk och hyr ut exempelvis sina skördetröskor. Detta säger han möjliggör att han kan ha flera fruar. Jag får intrycket av att Heda är en sträng med stora humörsvängningar då han slår sina fruar samt barn när han inte får som han vill eller att fruarna inte lyder honom. Jag drar slutsatsen att fruarna är sexobjekt som skall sköta hushållet och är helt enkelt bra att ha.

Orsaken till att polygami förekommer är enligt mig kvinnornas hopp om ett bättre liv. En av Hedas fruar beskriver i filmen om hennes tidigare äktenskap, då med en missbrukare. Det gjorde att hon sökte ett bättre liv och när hon fick höra om Hedas frieri tvekade hon till en början men sedan ville hon gifta sig med Heda då hon trodde att dörrar till ett bättre liv skulle öppnas.
Hedas mor eller svärmor är en kvinna med något jag skulle kalla dubbelmoral då hon ena stunden när livet är bra och pengarna ”rullar in” menar att hennes söner är dem smartaste. Sedan när livet blir tuffare och pengarna sinar gör hon en kovändning och anser dem dumma och ointelligenta. Dock får jag intrycket av att hon har gett Heda allt han velat ha under hans uppväxt och det har han tagit med sig in i vuxenlivet. Synen om att få som man vill har gjort att när Heda tröttnar på att fruarna inte håller med honom ”skaffar” han en ny fru.

Att diskriminering eller en negativ inställning gentemot någon existerar än idag är något man inte kan bortse ifrån och det är fortfarande minoritetsgrupper som utsätts för detta förtryck såsom HBT personer, romer osv. Detta tror jag har att göra med att det är enkelt för exempelvis ett gäng ungdomar att mobba, reta eller trakassera en person men är det plötsligt 27 andra ungdomar bredvid denna unga person blir det svårare för gänget att göra samma sak.

Emellertid får man såväl höra om förtrycket, diskrimineringen och den negativa inställningen gentemot kvinnor. Det är då feminism kommer in i bilden och feminism är enligt mig att alla skall få samma förutsättningar i livet, det spelar ingen roll vilket genus, hudfärg, etnicitet eller liknande personen har. Jag har även teorin om att endast finns ett fåtal människor i Sverige som är emot ett jämställt samhälle. När man fördjupar sig inom feminism är det inte förvånande att man kommer in på ”ämnet” antirasism som för mig är att vi kan leva i ett samhälle utan att lägga fokus på ordet ras eller se en person och placera hon eller honom i en så kallad ras.

Intersektionalitet är något om uppkom under 1980-tal då man började kritisera genusforskningen [2]. Begreppet eller det analytiska hjälpmedlet handlar om att det bara inte finns en faktor när det kommer till diskriminering i samhället såsom ”kvinna” utan man måste även väva in ålder, klass och etnicitet i ekvationen. Intersektionalitet förkommer ofta inom feministisk teoribildning och genusvetenskap.

Om jag, Jesper Liljeström skulle byta perspektiv och se om filmen med en feministisk utgångspunkt. Då skulle jag bli skärrad, att vi år 2013 fortfarande ser en sådan ojämlik värld där männen misshandlar sina fruar när dem inte får som dem vill. Det går så pass långt att en av Hedas fruar bryter svanskotan och hon kan knappt sitta på grund av att det gör för ont. Samma fru beskriver också hur dåligt hon mår då hon flertalet gånger försökt ta sitt eget liv genom att tända eld på sig själv.
Dock ser jag även kvinnornas styrka trots att deras vardag präglas misshandel, både fysiskt och psykiskt vågar dem stå upp mot deras make och yttra sina åsikter.

Efter att ha studerat nästintill halva kursen humanistisk och samhällsvetenskaplig specialisering har vi i klassen läst en hel del inom ämnet feminism och diskriminering. Det jag har lärt mig är att vi människor har kommit en lång väg för att kämpa emot diskriminering dock känner jag att vi behöver fler människor som tar täten och på så sätt ger nya generationer en grundtanke där diskriminering inte är något som skall förekomma. En person som inspirerat mig är Malala Yousafzi som är en ung pakistansk flicka född år 1997 som kämpar för flickors rätt till utbildning, jag uppmanar nu er som läsare att kolla upp denna unga flicka och genom det utveckla ert humana tankesätt.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar