Jag
vill börja denna uppsats med att tydliggöra att polygami är förbjudet enligt
svensk lag, dock är det inte emot lagen att ha flera sambos eller sexpartners.
Dokumentärfilmen
”Fyra frua och en man” från år 2008 är regisserad av Nahid Persson Sarvestani handlar
huvudsakligen om polygami [1].
Mannen Heda har inte bara en fru utan fyra stycken totalt som lever i skilda
hus men tillbringar dagarna tätt in på varandra med att laga mat, slakta får,
ta hand om svärmor, sköta hushållet och självfallet tillfredsställa mannen.
Heda
är en man som har gott om pengar då han föder upp får för att sedan sälja dem
vidare, samtidigt som han arbetar med jordbruk och hyr ut exempelvis sina
skördetröskor. Detta säger han möjliggör att han kan ha flera fruar. Jag får
intrycket av att Heda är en sträng med stora humörsvängningar då han slår sina
fruar samt barn när han inte får som han vill eller att fruarna inte lyder
honom. Jag drar slutsatsen att fruarna är sexobjekt som skall sköta hushållet
och är helt enkelt bra att ha.
Orsaken
till att polygami förekommer är enligt mig kvinnornas hopp om ett bättre liv.
En av Hedas fruar beskriver i filmen om hennes tidigare äktenskap, då med en
missbrukare. Det gjorde att hon sökte ett bättre liv och när hon fick höra om
Hedas frieri tvekade hon till en början men sedan ville hon gifta sig med Heda
då hon trodde att dörrar till ett bättre liv skulle öppnas.
Hedas
mor eller svärmor är en kvinna med något jag skulle kalla dubbelmoral då hon
ena stunden när livet är bra och pengarna ”rullar in” menar att hennes söner är
dem smartaste. Sedan när livet blir tuffare och pengarna sinar gör hon en
kovändning och anser dem dumma och ointelligenta. Dock får jag intrycket av att
hon har gett Heda allt han velat ha under hans uppväxt och det har han tagit med
sig in i vuxenlivet. Synen om att få som man vill har gjort att när Heda
tröttnar på att fruarna inte håller med honom ”skaffar” han en ny fru.
Att
diskriminering eller en negativ inställning gentemot någon existerar än idag är
något man inte kan bortse ifrån och det är fortfarande minoritetsgrupper som
utsätts för detta förtryck såsom HBT personer, romer osv. Detta tror jag har
att göra med att det är enkelt för exempelvis ett gäng ungdomar att mobba, reta
eller trakassera en person men är det plötsligt 27 andra ungdomar bredvid denna
unga person blir det svårare för gänget att göra samma sak.
Emellertid
får man såväl höra om förtrycket, diskrimineringen och den negativa
inställningen gentemot kvinnor. Det är då feminism kommer in i bilden och
feminism är enligt mig att alla skall få samma förutsättningar i livet, det
spelar ingen roll vilket genus, hudfärg, etnicitet eller liknande personen har.
Jag har även teorin om att endast finns ett fåtal människor i Sverige som är
emot ett jämställt samhälle. När man fördjupar sig inom feminism är det inte
förvånande att man kommer in på ”ämnet” antirasism som för mig är att vi kan
leva i ett samhälle utan att lägga fokus på ordet ras eller se en person och
placera hon eller honom i en så kallad ras.
Intersektionalitet
är något om uppkom under 1980-tal då man började kritisera genusforskningen [2].
Begreppet eller det analytiska hjälpmedlet handlar om att det bara inte finns
en faktor när det kommer till diskriminering i samhället såsom ”kvinna” utan
man måste även väva in ålder, klass och etnicitet i ekvationen.
Intersektionalitet förkommer ofta inom feministisk teoribildning och
genusvetenskap.
Om
jag, Jesper Liljeström skulle byta perspektiv och se om filmen med en
feministisk utgångspunkt. Då skulle jag bli skärrad, att vi år 2013 fortfarande
ser en sådan ojämlik värld där männen misshandlar sina fruar när dem inte får
som dem vill. Det går så pass långt att en av Hedas fruar bryter svanskotan och
hon kan knappt sitta på grund av att det gör för ont. Samma fru beskriver också
hur dåligt hon mår då hon flertalet gånger försökt ta sitt eget liv genom att
tända eld på sig själv.
Dock ser jag även kvinnornas styrka trots att deras vardag präglas misshandel, både fysiskt och psykiskt vågar dem stå upp mot deras make och yttra sina åsikter.
Dock ser jag även kvinnornas styrka trots att deras vardag präglas misshandel, både fysiskt och psykiskt vågar dem stå upp mot deras make och yttra sina åsikter.
Efter
att ha studerat nästintill halva kursen humanistisk och samhällsvetenskaplig
specialisering har vi i klassen läst en hel del inom ämnet feminism och
diskriminering. Det jag har lärt mig är att vi människor har kommit en lång väg
för att kämpa emot diskriminering dock känner jag att vi behöver fler människor
som tar täten och på så sätt ger nya generationer en grundtanke där
diskriminering inte är något som skall förekomma. En person som inspirerat mig
är Malala Yousafzi som är en ung pakistansk flicka född år 1997 som kämpar för
flickors rätt till utbildning, jag uppmanar nu er som läsare att kolla upp
denna unga flicka och genom det utveckla ert humana tankesätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar