Translate

tisdag 4 mars 2014

Konflikt analys av Oscar Bergman

Tjena Klassen!

Hoppas det är bra med er. Här kommer min fördjupade konfliktanalys om "USA:s anfall mot Libyen":

Historiskt förlopp

1969 – Gaddafi tar makten
Gaddafi tar över makten via en statskupp i Libyen[1].

14 april 1986 – USA flygbombar
USA utför flygbombningar med kodnamn "Operation El dorado Canyon" mot Libyen som svar på diskoteksbombningarna i Västberlin samma år[2].

Libyen svarar nästa dag
Libyen skjuter 3 stycken Scud-missiler mot en Amerikansk ”Coast Guard station” utanför den Italienska ön Lampedusa (ligger utanför Libyen)[3]. En missil passerade över ön och landade i havet.

Missnöjet hos USA fortsätter
USA börjar fina fler faktorer som får dem att se Libyen som ett hot. Bl.a. oljeembargona som införs av Gaddafi. Samt även att det socialistiska tänket som han förespråkar.

20 oktober 2011 - Gaddafi dödas
Officiella rapporter säger att Gaddafi dog mellan egna soldater, inofficiellt är det dock oklart vad som verkligen hände[4]. Men att USA hade fingret med i spelet bör inte uteslutas.


Aktörer

Ronald Reagan – Muammar Gaddafi
USA – Libyen

Orsaker

Bakomliggande:
USA menade att det var en nödvändig aktion för att reducera terrorist aktivitet sponsrad från Libyen[5]. 

Systemnivå:
Väst mot Öst.

Mellanstatlignivå:
USA har alltid velat vara ”stora och starka”. Respektingivande. Dem politiska ideologierna skiljer sig, Gaddafi tillämpar arabnationalism, islamism och socialism[6]. Han kallades för den revolutionära ledaren och det tänket är inget som USA uppskattar. Sedan att Libyen har Islam som huvudreligion är ännu en orsaksfaktor som kan ha bidragit till USA:s aktioner.

Nationellnivå:
Missnöje hos folket p.g.a. samhällsstyret. Gaddafi styrde landet som diktator med en järnhand. Politiska partier förbjöds av Gaddafi 1971, vilket förhindrade demokratin att uppstå[7].

Gruppnivå:
Olje- och handelsintressen i Libyen. Dem använde sig utav Oljeembargon som ett politiskt vapen för att bojkotta västerlandet.

Individnivå:
Gaddafis vision om att styra hela Afrika med sin ”gröna” ideologi[8]. Det gjorde att Han blir ett hot för USA, med tanke på att dem vill ha så mycket makt som möjligt.

Konsekvenser/Följder

Systemnivå:
Libyen plågas idag utav inre konflikter, trots att Gaddafi dödades 2012[9]. Det råder oro från andra länder men samtidigt hopp om Libyens utveckling. Libyen har varit i full fart att försöka åstadkomma en regering som kan styra landet och dem har lyckats[10].

Mellanstatlignivå:
Relationen mellan Libyen och USA står fortfarande och gungar i dagens läge. Ett dåd mot USA:s ambassad i Libyen utfördes bombdåd då man avfyrade raketdrivna raketer och byggnaden började brinna[11]. Ambassadören och tre andra amerikaner dog. Landet har också fått internationell kritik för att man vägrat lämna ut Khaddafisonen[12].

Nationellnivå:
Landet står mellan framtidsoptimism och förlamade inre konflikter. Libyens rika naturresurser är anledningen till framtidstron. Libyen är en utav världens 10 största oljeproducenter. Dem inre konflikterna handlar om att den nuvarande regeringen är lite oense om hur man ska forma den nya övergångsregeringen.

Gruppnivå:
Gruppers villkor har förbättrats då landet gått ifrån en diktatur till en parlamentarisk demokratisk republik. Folket kan nu vara med och påverka på ett helt annat sätt, därför skapa bättre förutsättningar för sig själva.

Individnivå:
Inga av ledarna är längre aktiva, den ena är död (Gaddafi) men har haft inflytande på kontentan utav samhället i Libyen idag.

Åtgärder

Systemnivå:

Idag görs bara några mindre aktioner på en internationell nivå. FN har bland annat skickat en marktrupp på 235 man för att FN-personalens säkerhet därnere ska ökas[13]. Libyen deltar också i; Alliansfria Stater, Afrikanska Unionen, Arab Förbundet, FN, G77, IMF, OIC, OPEC och VÄRLDSBANKEN[14].

Mellanstatlignivå:
Konflikten är inte längre lika hetlevrad som den tidigare varit mellan USA och Libyen eftersom att Gaddafi är död. Idag så erkänner USA, Libyen som en stat. Dock kvarstår fortfarande den s.k. Status-konflikten. Så inga internationella samarbeten kan göra något åt flygbombningarna som redan skett, även fast USA borde få stå till svars.

Däremot kan mellanstatliga samarbeten agera åt att försöka förbättra situationerna och det har skett till viss del. NATO har talat om att dem vill ingripa för att förhindra ett inbördeskrig i Libyen[15]. FN hade också uttryckt att någonting behövde göras åt situationen som fanns förut då Gaddafi praktiskt taget slaktade sitt eget folk när dem gjorde demonstrationer mot diktaturen.

Här ser vi klart att andra stater/mellanstatliga samarbeten blir berörda och försöker att lägga in ett ord som kan gynna dem själva. Men i det stora hela har man inte hjälpt Libyen så mycket som dem skulle behöva.

Nationellnivå:
Det politiska systemet borde ha bytts ut tidigare, en diktatur har aldrig någonsin hjälpt ett samhälle. Det har allt som oftast lett till olika former utav rebeller som gjort revolt på olika sätt. När folket inte får vara delaktiga i landets styre, så skapas missnöje.

Individnivå:
Gaddafi kunde ha agerat på massvis utav olika sätt för att undvika detta. Han kunde ha struntat i Oljeembargona han införde, då hade han inte upprört USA. Han kunde också struntat i att ha tillåtit grupper att sponsra (går ej att bevisa) terrorism. Enligt CIA ska Libyen ha sponsrat och/eller haft band till terroristgruppen Al-Qaida, som vi alla vet att USA inte är så jätteförtjusta i.

Hans politiska ideologi gjorde det också svårt för många inom Libyens nation. Det skapades missnöje och därav rebeller. Med ett tanke sätt som hans, utan frihet, uppstår stor problematik. Det blir bara en tidsfråga innan problemet brister ut i inre konflikter.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar