konflikt analys colombia

Colombia – Narkotikakarteller, guerillan och regimen

1: Förloppet

Efter att Colombia blivit självständiga på 1800-talet så har det funnits konflikt emellan konservativa och de liberala som kämpade emot varandra i ett antal inbördeskrig. Detta var grunden till ”La Violencia” (våldet på svenska) 1948. Det hela startade med att den liberala ledaren Jorge Elicére Gaitán och strider bröt ut. Självförsvars grupper bildades som var kommunistiska och liberala då de styrande konservativa svarade med speciella trupper för att bekämpa dessa självförsvars grupper. Striderna tog slut när man införde en liberals president och ett gemensamt styre som kallades ”Nationella fronten” 1958. Då den Nationella fronten säkrade de två största partierna hade sina platser säkrade upphörde konkurrens med. Krav på sociala reformer steg samtidigt som att man tyckte att regeringen var inaktiv, att man inte gjorde tillräckligt. På 1960-talet började guerilla grupper komma fram och en del av dem hade sina grunder i självförsvarsgrupperna under ”La Violencia”. De flesta av guerilla grupperna har skrivit under fredsavtal, kvar finns den största guerilla gruppen FARC (bildades officiellt 1966, grunden i självförsvarsgrupp under ”La Violencia”) och den näst största ELN (grunden hos studenter som var inspirerade av Kubas inbördeskrig skapades under 1960-talet) och båda är fortfarande aktiva.

Drogkartellerna har spelat en viktig roll i Colombias våldsamma historia. 1960 var man en viktig och stor leverantör av marijuana till USA. 1970-talet så ökade USA sin kontroll av den mexikanska gränsen och Colombias export av droger växte. Då man under 1980-talet böjde med kokain var man snabba att börja exportera det också, detta ledde till mera makt och mera pengar då de som levererade detta var mer aggressiva än dem som sålde marijuana.

Drog kartellerna förklarade krig mot regeringen under 1980-talet och flera tusentals dör i striderna. Paramilitära grupper blir inkallade för att man vill beskydda kartellerna från utpressningar, kidnappning och avrättning. Under 1997 bildades AUC som Colombias gemensamma självförsvar från att tidigare ha varigt löst nätverk under 1990-talet. AUC stod för mycket av det civila våldet, de har blivit anklagade för att ha samarbetat med regeringen och regeringen förnekade anklagelserna. Regeringen ansåg paramilitära som kriminella och bekämpade dessa med militära medel.

Aktörer: Vem har resurserna?

1.     Vad krävdes:

Vilja till förändring bland folk med skilda åsikter.

Något som bedriver förhandling/politiken över till våld, avrättningen av Jorge Elicére.

 Pengar

2 aktörer

Civilbefolkning – vanliga människor

Politiska partier – olika partier med olika sätt att vilja styra landet.

Guerillan – väpnade människor som slogs emot regimen med hjälp av militär strategi ex: bakhåll

narkotikakartellerna – personer som ville exportera narkotika och bedrev aktioner så som mord och kidnappningar och på så sätt fått makt.

Paramilitära grupper – beväpnade stridande grupper utanför militären.

Regimen

3: Mål:

Förändra samhället till det bättre

Driva igenom sin politik

Bekämpa regimen

 4: Medel

Beväpnade strider

Mord av civila så som viktigare personer som drivande personer inom politik och guerillorna.

Orsaker: Varför?

1: Individnivå: individerna var missnöjda med vad fredsavtalet efter ”La Violencia” medfört och ville förändra sin situation.

2: Gruppnivå: kunna exportera narkotika

3: Samhällsnivå: Nationella fronten d.v.s. det avtal som gett politiska partier sådan dominans i makten att folkets situation förändrats till det sämre.

4: Mellanstatlignivå: USA’s illegala efterfrågan av narkotika.

5: Systemnivå: bekämpa regimen för att få förändring

3: Konsekvenser

1: Individnivå: civila mördades, utsattes för våld och dog i korselden.

2: Gruppnivå: Döda kompisar så som familjer, rädsla men även tro på förändring

3: Samhällsnivå: Landet blir mindre attraktivt för turism, kostnader för att bedriva kamp.

4: mellanstatlignivå: Narkotika handeln med USA ökar då den används för att bedriva väpnade konflikten vidare.

5: Mindre utrymme för politisk inblandning, utvecklingen i landet skadas då stora mängder pengar används för väpnad strid.

4 Åtgärder: Eftersom konflikten fortfarande pågår kommer fler liv mistas i denna kamp om man inte lyckas komma överens om en lösning. Då guerillan använder sig av narkotika handel för att bedriva sin kamp och i och med landet klimat och bördiga jord har lätt att odla det måste man försöka hindra själv smugglings processen. Detta skulle torka ut guerillans ekonomi och det leder till demoralisering, splittring d.v.s. att det blir svåra att fortsätta strida.

Att lyckas övertyga de stora guerilla grupperna och att förhandla som leder till en kompromiss som alla tycker är okej. Annars måste den ena stridande gå segrande ur konflikten helt genom att krossa motståndet vilket skulle leda till massiva dödsantal.

Då den makt som drogkartellerna har i Colombia (och inte minst i andra länder) är det inte troligt att man lyckas hindra dom (man har redan försökt förstöra odlingarna misslyckande)

Guerillan har generellt sett tre val, fortsätta väpnad kamp tills slutet kommer antingen ekonomiskt eller att de blir för få för att strida, förhandla till sig en lösning eller lägga ner allt helt.

Att urbanisera Colombia skulle kunna få bort villiga arbetare från eventuella knarkodlingar och driva samhället framåt i utvecklingen samtidigt.

Att införa demokratiska val kan vara en lösning på framtida konflikter. Men att detta kan leda till knarkkartellen kan muta till sig röster eller hota till sig röster.

Att be om militär hjälp från andra länder kan leda till att man får slut på konflikten men till pris av uppbyggnad av det som kommer förstöras av bombningar och attacker av städer liksom landsbygd.

För att förhindra konfliktens ursprungliga start skulle man behövt skapa ett mer politiskt tolerant land, samt aktivt försökt hindra narkotikans uppstart till det utspridning vi ser idag.