Translate

tisdag 4 mars 2014

Konfliktanalys - Nordirland - Anton Bengtsson

Konfliktanalys - Nordirland

Situation
Situationen i Nordirland är som sådan, det är konflikt mellan Irländska katoliker och Brittisk-Irländska protestanter, där katolikerna anser att Nordirland tillhör Irland, men att protestanterna borde tvingas därifrån.
Men dock är det inte bara en religiös konflikt, utan också en politisk, eftersom man ansett sedan Irländsk självständighet att Nordirland skall tillhöra Irland och inte Storbritannien som den gör nu.


Mål
Målet för IRA och det katolska republikanerna är att få se Nordirland förenas med Irland. Medan de protestantiska lojalisternas mål är att Nordirland skall förbli brittiskt.

Aktörer
I konflikten fanns ett flertal aktörer som fortsatte kampen, vare sej offensivt eller defensivt, för eller emot Brittiskt-Nordirland. Det vara paramilitära organisationer både från Irland, och från Storbritannien;

·      Irländska Republikaner: IRA – Irish Republican Army (Det fanns också ett mångtal av mindre former av IRA, som T.ex. PIRA: Provisional Irish Republican Army, so dök upp 1969 av en splittring i IRA om hur man skulle agera gentemot Nordirländsk förening med Irland.)
·      Nordirländska Lojalister: UVF – Ulster Volunteer Force (Precis som med Ira fanns det ett mångtal olika organisationer som hävdade vara för Brittiska-Nordirland, men UVF var den absolut största.)
·      (Brittiska Staten: Brittiska Armé styrkor - Storbritannien valde att placera skyddsstyrkor i Nordirland i ett försök att lugna ner tillvaron och skydda Brittiska medborgare.)
·      (Irländska Staten: Irländska Armé styrkor - dock inte i lika stor beredskap som i Storbritannien, Irland valde också att skicka styrkor, dock hade dem inte lika stor betydelse eller hade dem inte heller lika aktiv i sitt agerande.)


Medel
Främsta medlen man använder med IRA är terrorism, då man mördar, bombar och försöker få den Brittiska staten att avlägsna sig ifrån Nordirland.




Orsak
Som tidigare sagts, denna konflikt är främst baserad på viljan att Nordirland antigen fortfarande skall tillhöra Storbritannien, eller att man skall gå ur union och förenas med Irland. Också är det religiösa problem som består, Irlands katolska republikaner och Storbritanniens protestantiska lojalister.
Men detta har varit ett problem ända sedan 1920. Under åren 1801-1920 hade Irland varit en del av Storbritannien, men 1920 skrev det Brittiska parlamentet under ett avtal som skapade då Nordirland, som skulle vara en del av Storbritannien, och Irland som skulle få vara eget.

Men att det var Irländare och Britter, eftersom Irländarna där valde att kalla sig brittiska snarare än irländska, var också en stor faktor i att det fortfarande är konflikt, för oavsett religion, kan det också ses som landsförräderi för IRA, att de Irländare som bor i Nordirland kallar sig själva britter. Storbritannien och Irland har alltid varit i konflikt på något sätt, vare sig det handlar om religion, då Irland är katolskt och Storbritannien är protestantiskt, eller om geografi, eller om etnicitet.

Konsekvenser
Kortsiktig
Den kortsiktiga planen var att Storbritannien inte skulle ha några problem med irländska nationalister som skulle försöka förhindra brittisk makthavande i Irland, och därför tänkte man att de skulle ha en lugnande effekt då Nordirland förblev brittiskt, men det irländska folket ändå fick en egen nation.

Långsiktig
Den kortsiktiga planen funkade i några år, men sedan började irländska katolska nationalister att bli mer och mer militär, som vi sett med IRA, och tyvärr slutade detta i ett katastrof, när IRA börjar terrorisera Nordirland, ett fenomen som skulle påverka både katoliker och protestanter i Nordirland ända upp till början på nittiotalet.

Åtgärder
Hur hanterades konflikten?
Konflikten hanterades först väldigt försiktigt, på grund av vilka det var, och hur man gjorde det ansåg man inte att det var något problem. Men ju längre tiden gick, ju mer extrema metoder använda man, som IRA gjorde under sin existerande tid med bomber och mord. Man ansåg också att om man behandlade det på ett försiktigt och varsamt sätt, trodde man att problemet skulle bara försvinna efter ett tag, men detta varsamtagande gjorde att IRA och andra irländska organisationer tog det som att man kunde fortsätta utan att några allvarliga konsekvenser.

Vad hade kunnat göras?
Det man kunde göra var att sätta in hela den brittiska armén och utrota hotet, IRA och andra hotfulla element i Nordirland, och kanske i Irland. Man kunde också lämna över Nordirland till Irland, så att nationen enas, dock återstår det ett problem med alla protestanter i landet, men dem kunde man flytta över till England, eller så kunde man sätta upp lagar i det området så att man förhindrar katoliker att förtrycka protestanterna.
Också kunde man ha försökt vara mer diplomatisk, den Brittiska staten kunde förhandla mer med IRA och övriga med den irländska staten för att hitta en lösning som gynnar alla.
Andra länder hade också kunnat vara mer aktiva i den konflikten, om inte för sig själva, utan för de oskyldiga som hamnade i konflikten, som inte hade med den att göra.
IRA kunde också istället för att vara en religiös grupp som använt våld, och på så sätt blivit klassade terrorister, använt politik och diplomati, och frågat istället vad folket i Nordirland vad de själva ville; förbli brittiskt, eller förenas med Irland.

Den brittiska staten kunde också ha valt att inte varit så hårda mot de oskyldiga protesterande mot vad de kallade den brittiska ockupationen i Nordirland, och valt att istället förhindra att de protesterande blev skadade. Man kunde ha lagt mer tyngd på att den Irländska staten skulle fördöma aktionerna som IRA och de övriga extrema organisationer mer än vad de gjorde.

En blockad runt Irland kunde ha fått IRA att backa, med deras hemland under ekonomisk risk att kollapsa, och troligen skulle IRA falla samman också.  


//
Anton Bengtsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar