Translate

torsdag 6 mars 2014

Konfliktanalys-Svärdets år-Patrik Johnsson

Inledning
Mellan åren 1894-1922 under förstavärldskriget förekommer förödande folkmord på de kristna invånarna med flera i det dåvarande Ottomanska riket.
Turkiet eller rättare sagt det Osmanska riket vid den tiden ville ha ett enat land med samma religion och språk. att försöka skapa en Turkisk nation under första världskriget var turkarnas strävan efter ett nationalistiskt samhälle.
Den kristna minoritetens offer föll för ett folkmord som genomfördes av kurder och turkar under Abdul Hamids tid.
Den kristna minoriteten passade inte in i denna nationalistiska och rasistiska ideologi och syn på de nya Turkiet. Detta insåg ungturkarna. Mesopotamien blev platsen där massakrer utspelades, landet sattes i brand av de Turkiska myndigheterna och ägodelar förstördes. Fruktansvärda massakrer ägde rum, många valde döden framför de religiösa ideologierna, vilket skedde under första världskriget.
”Svärdets år” var benämningen för folkmorden på assyrier/syrianer i sydöstra Turkiet och även i nordvästra Iran 1915, men den berörda folkgruppen kallar denna händelse för ”Shato do Seyfo”. Man säger att begreppet förkortats till ”Svärdets år”, just för att många föll offer för svärdet. ”Seyfo” betyder på svenska ”svärdet”, därav också benämningen.
För att inte glömma bort av det faktum att folkmord även förekom mot armenier och greker under en tio års period mellan åren 1914-1924.
(Elektronisk källa, PDF, tillgänglig: http://hig.diva-portal.org/smash/get/diva2:207980/FULLTEXT01.pdf , 2014-03-04)

Bakgrund
Tiden innan ungturkarna
Under 1800 - talet var det Ottomanska riket en stor makt och ett område som de flesta ville ha och hade intressen i. Det visade sig vara dåligt eftersom de försämrade relationerna mellan de kristna och muslimerna var det västerländska ingripandet i det Ottomanska riket. Ett av problemen var att de icke - muslimska minoriteten betraktades som andra klass medborgare, vilket ledde till att det Ottomanska riket delades in i tre politiska - ideologiska epoker, Nyottomanismen, Panislamismen och Panturkismen. Nedan förklarar jag vad de tre epoker innebär:

Ø  Nyottomanismen 1830-1876: Meningen med detta var att de nya Turkiet skulle bli mer rättvist, att alla medborgare oavsett religiösa och etniska bakgrund skulle bli ottomaner, med samma rättigheter och skyldigheter.
(Litterär, Bertil Bengtsson Svärdets år, 2014-03-04)

Ø  Panislamismen: En fundamentalistisk rörelse vars grundtanke var en ny ideologisk inriktning, vilket innebar nya reformer, speciella förmåner till den muslimska befolkningen, att alla trosfränder hade samma värdegrund och borde förenas. Dessa fördelar var skattebefrielse och särskilda skolor.
(Litterär, Bertil Bengtsson Svärdets år, 2014-03-04)


Ø  Panturkismen 1908-1918: (Ett turkiskt - islamistiskt system) Innebar att sträva efter ett politiskt och kulturellt land, att skapa EN nation med ett språk, en kultur och en religion vilket var Islam. Strävan efter ett gemensamt Turkiet, och ett land för alla turkiska stammar. Nu var det dags för en ny regim och en ny regering med tolerans och öppna vyer, vilket man trodde på i Turkiet men de visade sig vara en stor lögn. Detta förde med sig konsekvenser vilket ett av dem var just folkmordet på assyrier/syrianer.
(Litterär, Bertil Bengtsson Svärdets år sid 31, 2014-03-04)
(Elektronisk, folkmordet1915, tillgängligt: http://www.folkmordet1915.se/fragorochsvar_bakgrund.html , 2014-03-04)

Aktörer:
Ø  Ungturkarna: Utförde folkmorden mot assyrier/syrianer med flera.  
Ø  Armenier & Greker: Blev under åren även offer för de förödande folkmorden utav turkar och kurder under åren 1914-1924.
Ø  Syrianer & Assyrier: Armenier förlorade två tredjedelar av sitt folk i folkmorden. Samt beskrivs det att uppemot 75-90% utav syriers folkgrupp utplånades. Under 1800-talet mördades hundratusentals assyrier/syrianer i det Osmanska riket.
Ø  Abdul Hamid: Född 22 september 1842. Var den 34:e Sultanen i Ottomanska Imperiet. Dog den 10 februari 1918.
Ø  Taalat Pascha: Talaat Pascha föddes 1874, han var den som ledde ungturkarna och styrde det osmanska riket tillsammans med Enver Pascha och Djemal Pascha mellan åren 1913-1918. I mars 1921 mördades han av Soghomon Tehlirian på grund av hans inblandning i det Armeniska folkmordet.
Ø  Enver Pascha: Enver Pascha föddes den 22 november 1881. Han var son till en albansk kvinna från Monastir. Han var generalschef, krigsminister och politiker. 4 augusti 1992 dog han.
(Elektronisk, wikipedia , tillgänglig: http://sv.wikipedia.org/wiki/Assyriska/syrianska_folkmordet , 2014-03-04).
(Elektronisk källa, PDF, tillgänglig: http://hig.diva-portal.org/smash/get/diva2:207980/FULLTEXT01.pdf , 2014-03-04)

Ungturkarnas revolution
1930 var året då Turkiet tog tills sig Panturkismen och valde då att ha det som en ny regim, 1902 började det jäsa i Makedonien. Provinshuvudstaden Salonik var utgångspunkten för ungturkarnas revolution, som leddes flertalet av Turkiets officerare där idéerna om ett nytt "ungt" Turkiet hade fotfäste. 21 juli 1908 utropade kungörelsen lagen och marscherade in i Konstantinopel och intog staden utan strid. Det turkiska parlamentet sammanträdde 17 december 1908 för första gången. Detta var början på en inre maktstrid och pågick en längre period. I april 1909 ägde en mot kamp rum av Sultanen Abdul Hamid som innebar att införa Sharia lagarna, den islamiska rätten. Meningen med hela upploppet var att Turkiet skulle bestå av en folkgrupp, ett språk, en religion och en kultur.
Men Sultan Hamid lyckades inte med sin maktkamp, han misslyckades och hans bröder Mehmed V Reshad tog över för att införa rörelsefrihet.
År 1909 tog ungturkarna makten och tronen från Abdul Hamid. Han fick behålla sitt liv men fick avsäga sig tronen och bli fånge i nuvarande Thessaloniki i Grekland och överlåta den till hans bror Mehmed V Reshad som blev den nya sultanen från 1909 till 1918. När Reshad tog över denna roll så var det meningen att assyrier/syrianer, armenier och kaldéer skulle behandlas lika och det skulle vara jämlikt i hela landet. Men detta visade sig vara en politisk propaganda och istället infördes ett förbud mot demonstranter för icke - muslimer den 7 juni 1909. Efter att detta infördes så började Balkankriget och många greker mördades som var bosatta där.
Många nationella kommittéer bildade egna små grupper. En av dessa kommittéer var den armeniska befolkningen som hade utvecklade, konkreta, nationella planer. Ingen av de syriska religionsgrupperna hade deltagit i någon som helst nationell eller politisk rörelse. Med allt som händer i Balkan så blir det svårt för Turkiet att hålla kvar sina provinser i deras områden, detta medförde ett krig i Italien 1912. Syriens araber var i uppror i Ryssland och krävde förbättringar i de östliga provinserna.
Mottot ungturkarna hade för en statskupp var "Enhet och framsteg". Inte förrän 1908 kom ungturkarna till makten. Det är ungturkarna som bär ansvar för förföljelsen av de kristna. Ungturkarnas rörelse var baserad på en rasistiskideologi och den islamiska tron. Deras önskan var att förverkliga den "slutliga lösningen" på den armeniska frågan.
Djemal Pascha, som vid den tiden var militär guvernör i Konstantinopel, Sultan och inrikesminister Taalat Pascha och Enver Pascha, statschef, krigsminister och generallöjtnant, hade avsikten att styra landet, utplåna och förstöra de kristna minoriteterna. Envar, Taalat och Djemal hade inga erfarenheter om maktförhållanden i Europa, vilket av många vetenskapsmän och författare anses vara amatörer vid den tiden.
För att kunna behålla Turkiet påstod Talaat att om turkarna ville behålla sitt land så var man tvungen att göra sig av med de icke - muslimska som bodde i Turkiet.
Som jag nämnt tidigare fanns det under ungturkarnas tid ansvariga huvudpersoner som stod för delar utav förföljelsen och folkmordet på assyrier/syrianer och andra kristna folkgrupper samt minoriteter.
 (Elektronisk, PDF, tillgänglig: https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/28535/1/gupea_2077_28535_1.pdf, 2014-03-04)
(Litterär, Bertil Bengtsson Svärdets år, 2014-03-04)
(Elektronisk, folkmordet1915, tillgängligt: http://www.folkmordet1915.se/fragorochsvar_bakgrund.html , 2014-03-04)

Åtgärder
(1.11) När nyheter om de hemska massakrerna nådde omvärlden via utländska missionärer och diplomater i Turkiet, utfärdade Storbritannien, Frankrike och Ryssland en gemensam varning om de pågående massakrerna och dess följdverkningar. Ultimatumet lydde: Massakrer har ägt rum från mitten av april i Erzurum, Terdjan, Eghine, Bitlis, Moush, Sasoun, Zeitoun och hela Kilikien. Invånarna i nära hundra byar runt om Van har mördats helt och de armeniska kvarteren i Van är belägrade av kurder. Samtidigt har den osmanska regeringen agerat skoningslöst mot den försvarslösa armeniska befolkningen i Konstantinopel. Med avseende på detta nya brott mot mänskligheten och civilisationen, kungör de allierade regeringarna öppet till Höga Porten [benämningen på osmanska regeringen] att de kommer att hålla samtliga medlemmar i den turkiska regeringen, såväl de som har deltagit i dessa massakrer, personligen ansvariga. Detta är faktiskt den första gången som begreppet brott mot mänskligheten användes officiellt i ett internationellt sammanhang. Det skulle komma att bli utgångspunkten för historiens allra första krigsrättegångar mot krigsförbrytare (således över 25 år innan Nürnbergsrättegångarna efter andra världskriget).
(1.12) Flera rättegångar hölls och flera av ledarna dömdes till döden medan andra fick långa straffar för sina brott, de flesta mot armenierna. Enver, Talaat och Djemal samt en rad andra ledande figurer inom det ungturkiska partiet som redan flytt landet dömdes till döden i sin frånvaro. Men så snart den nya nationalistiska rörelsen, under ledning av Mustafa Kemal, tagit makten i Turkiet, stoppades rättegångarna. Alla misstänkta friades, inklusive de som redan dömts skyldiga. Förföljelserna mot de kristna återupptogs med följden att Turkiet år 1923 (republikens utropande) var så gott som helt rensat från icke-turkiska befolkningsgrupper, med undantag för kurderna.
 (Elektronisk, folkmordet1915, punkt 1.11 samt 1.12 , tillgängligt: http://www.folkmordet1915.se/fragorochsvar_bakgrund.html , 2014-03-04)  

Vad kunde gjorts istället?
Efter det som står här ovan under punkten, åtgärder kan jag nog direkt säga att jag inte riktigt förstår oavsett varför en ny regering eller inte hade kommit, varför dessa krigsförbrytare inte fick straffen verkställda!?
Jag tyckte det som gjordes vid den tiden rent straffmässigt var det mesta man kunde tänka sig,  bara det faktum att det borde verkställts. För saken var ju den att de hade i ordets rätta bemärkelse hade rensat ut en majoritet av folkgrupper i Turkiet vid den tiden.
Jag kan väl kanske anse att man borde försökt gått in mycket tidigare och försöka få bukt på dessa utplåningar som ungturkarna med flera utförde. Precis som de allierade med flera gjorde mot det dåvarande Nazityskland, kring Nazitysklands utplåningar av judar. För någonstans kan jag anse att man skall gå in tidigare i en situation och försöka lösa den istället för att i efterhand försöka lösa upp vad man istället skall göra med förövarna. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar