Konfliktanalys
Rwanda
2014-02-14
Av: Jassmin, Patrik, Sean & Martin
Förloppet: Vad hände?
6 april 1994
President mordet, Juvénal Habyarimana's plan
skjuts ner.
7 april 1994 Premiärministern (Agathe
Uwilingiyimana) mördas av presidentens livvakter efter att ha tagit över
maken.
Hutuerna tar upp väpnad kamp mot tutsierna för att utrota dem
Tutsier guerilla (RPF) flyttar tillbaka till Rwanda för att delta
i kampen mot regeringen.
Efter 3 månader (april - juli) så har 1 miljon mördats, 85% av
alla tutsier mördade 1/7 av Rwandas total befolkning dog.
Aktörer: Vem har resurserna?
1) Vad krävdes?
Ett enat
folk med samma värderingar, i detta fall Hutuernas hat mot Tutsierna. Ett hat
som i detta fall etablerats av Belgien under kolonialtiden i Rwanda.
Identitetsinformation, för att kunna avgöra vem som är Tutsier.
Någon form av sekretess innan folkmordet påbörjades.
2) Aktörer?
Huter: De som attackerade och
utförde folkmorden, var ledda av det
kristdemokratiska regeringspartiet MRND, och hutunationalistiska milisgrupper
som stöddes av ledande personer inom regeringen och militären.
Tutsier: De utsatta för folkmorden. Uppräknat till ca. 1 miljon offer och
över två miljoner flydde landet.
FN: Var redan från en början svagt hjälpande i Rwanda konflikten, vilket senare FN och västvärlden fick hård kritik för. Även fast FN visste situationen i landet, tillkallade man ändå hem soldater.
UNAMIR: Var en tillordnad fredsstyrka under FN, som skulle ingripa i konflikten i Rwanda. De var dock dåligt utrustade och med ett begränsat mandat skulle ingripa.
Belgien: Efter
Tysklands nederlag i första världskriget övertog Belgien kolonin. Under belgiskt styre fick minoritetsfolket tutsi
ledande poster och utbildning i landet. Majoritetsfolket
hutu blev förtryckta och utnyttjades som billig arbetskraft vilket ledde till
missnöje. I början av 1930-talet infördes identitetskort som angav vilken stam
man tillhörde.
I november 1959 ledde missnöje bland hutubefolkningen till en revolt,
med uppmuntran från den belgiska militären och den katolska kyrkan, som
resulterade i att den siste monarken, Kigeli V Ndahindurwa störtades.
Hutufolket kom att dominera den nya republiken totalt och ungefär 150 000
tutsier tvingades fly till grannländerna under de följande decennierna. Barnen
till dessa flyktingar bildade senare en rebellgrupp som skulle komma kallas RPF
(Rwandas patriotiska front) i grannlandet Uganda.
I början av 1990-talet startade RPF en offensiv mot Habyarimana för att
dela på makten och släppa in tutsier i regeringen. Detta fungerade dock och
1993 inleddes fredsförhandlingar. Den 6 april1994 på hemvägen från fredsöverläggningar blev president Habyarimanas plan
nerskjutet över Kigalis flygplats. President Habyarimanas död blev startskottet
för folkmordet i Rwanda.
Juvénal Habyarimana: Från en
början försvarsminister i Rwanda sedan presidenten under 1973 till dagen han
dog den 6 april 1994. Han blev som sagt skjuten i sitt flygplan på väg hem från
fredsöverläggningarna den 6 april 1994, vilket blev starten för folkmorden i
Rwanda.
Kvinnor och flickor i Rwanda: Summan av
de utsatta uppkom till mellan 250 000 och 500 000 rwandiska kvinnor och flickor
under konflikten 1994.
Roméo Dallaire: UNAMIR:s befälhavare. Dallaire fick kännedom om planerna på folkmorden i Rwanda i januari 1994, och bad om tillåtelse att beslagta vapen. Han var en av de få som bad flera gånger om stöd och förstärkning till konflikten i Rwanda för att stoppa situationen. Men FN:s säkerhetsråd avvisade honom flera gånger.
3) Mål?
Döda och
förgöra så många Tutsier som möjligt, helst alla.
4) Medel?
Mord och
våldtäkt. De använde sig primärt av machetes och andra liknande närstrids
vapen. Soldater och poliser uppmanade Hutuer att mörda sina grannar, de erbjöds
i utbyte mat och även mark.
Orsaker: Varför?
1) Individnivå
Presidenten mördas
2) Gruppnivå
Skapa dominans genom att utrota det som ansågs som motstånd
3) Samhällsnivå
Samhället består av två folkgrupper, Hutuer och Tutsier. Hutuerna
känner förakt gentemot Tutsierna och vill döda dom.
4) Mellanstatlig nivå
FN drog tillbaka sina trupper istället för att aktivt kämpa emot
den väpnade kampen.
5) Systemnivå
Via kolonialiseringen Belgien förde med sig rasbiologi som skapade
fientlighet mellan Hutuerna och Tutsierna.
Åtgärder:
Konflikten tog inte slut förrän RPF besegrade regeringens styrkor
och tog över ledningen av landet. RPF ledare blev den nya presidenten. Som
följd av detta flydde 2 miljoner hutuer från Rwanda vilket ledde till problem i
grannländerna.
FN skapade en enhet “United Nations Assistance Mission for Rwanda”
som skulle ha hand om de oroligheter som rådde i Rwanda. Dock var denna enhet
underbemannad och fick inget ekonomiskt stöd så FN hade inte möjligheterna att
kunna göra någonting för att stoppa konflikten.
Åtgärder som kunnat göras: Vad vi tycker borde gjorts och som kunnat göras i konflikten i Rwanda var först och främst att ge mer resurser till det internationella samfundet FN:s enheter och organisationer för konflikten Rwanda. Samt att sätta in fredsbevarande styrkor i landet för att mota Rwandiska frihetsberövare. En annan faktor rent politiskt, är att vi tyckte de skulle tagit större intresse för Rwandas interna politik.
Källor:
Ø
Forum Bok sid. 470-471
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar