Filmen vi har sätt är Undergångens arkitektur, en film som behandlar Tredje Rikets ideologi, kultur livssyn. Då jag har sett filmen, har jag börjat förstå hur ytlig Nationalsocialismen, eller Hitlerismen, verkligen är.
Jag har vetat innan filmen att Hitlerismen är en ytlig, och väldig trångsynt ideologi, dock har jag inte vetat hur sådan den egentligen varit. Det jag har sett är en ideologi inte baserat på något grundligt teori, som frihet eller någon klasskamp socialismen eller liberalismen, utan det är en ideologi som skjuter ifrån sig politiska och moraliska frågor, i namnet av ytlig skönhet.
Hitler var inspirerad av Wagner, som Romarriket. Denna besatthet, som började som fascination av denne utomstående kompositör av extraordinär musik och opera, som Romarrikets tusenåriga skönhet, gjorde att Hitler skapade en ideologi, som inte var av någon annan karaktär innan, som grundades på hans världssyn och lust av ytlig skönhet. Han adopterade den nordiska och germanska kulturen och glorifierade dem, så som han smälta samman de romerska, germanska, och nordiska seder för att skapa det som skulle bli Hitler's Tyskland.
Med Hitlers fascination, som hade blivit besatthet, hade hand en hand i allting estetiskt i formandet av Tredje Riket; Uniformer, arkitektur, musik etc. allt för att hans Tyskland skulle bli som han hade sett det i sina visioner om ett nytt Romarriket, ett Tyskt Romarrike.
Inte bara var det av estetisk karaktär som genomsyrande Hitlers ideologi, utan det var också en sådan rasbiologi, där man förtryckte de som var olikt det ideal som Hitler hade konstruerat, och de som tyckte annorlunda, nämligen Judar, Homosexuella, Mentalskadade etc. Hitler ansåg att dessa grupper, med en massa andra, var dekadenta och inte värda, och om dem var värda; slavar, att leva i ett Europeiskt Europa, ett Tyskt ariskt Europa.
Detta trånande från Hitler och hans ideologi-bröder, av det Hitlers Europa, gjorde att man förtjönade kriget och slakten av de som inte var Tyskar eller av nordiskt blod. Då man glorifierade soldaten, eller arbetaren som skulle skydda faderlandet och bygga upp det.
Hitler had en vision, och den visionen var att hela Europa, hela världen, skulle vara i enlighet hans planer, hans visioner. Då Tyskland skulle stå i centrum, skulle bli ett nytt Rom då alla vägar drogs till Berlin. Denna fanatiska syn av skönhet och ära, gjorde att det var väldigt enkelt att förklara sig och försvara sig inför massorna som tvivlade på den, man förtjönade det Tyska folket, den tyska nationen, och förkastade och spred hat mot de som var emot.
Konst, och konstnärer hade en stor plats i Hitlers Tyskland, då han ansåg att konst var i likhet med politik och i likhet med Tyskland, då Konst var kärnan i den Nazistiska ideologin, skönhet framför allt, och med våld få fram denna skönhet, och för att försvara denne.
Att judarna var hatade var ett praktiskt exempel att förse att den konstliga visionen Hitler hade skulle bli upplevd, under hela sin period som Führer hade Hitler en fascination av att det var judarna som hade förstört och dekaderat den konstnärliga livstillvaron som Hitler hade levt i, konstnärer som Dali med och andra judiska konstnärer sågs som den exklusiva hotet mot Tyskland och det Tyska folket, men speciellt mot den Tyska skönheten; den tyska livskonsten. Hitler ansåg, som många andra gör idag, att konst var själva kärnan i allting levande, att allting hade en viss skönhet, men bara om det var vad han ansåg konst eller skönhet.
Hans sade att år efter att han dött, skulle hans ideologi leva vidare i folket, vilket var sant. 70 år efter hans död finns det fortfarande nationalsocialism i världen, som fortsätter att sprida hat och fortsätter att förtjöna våldet i förtjänst av en vacker, ren framtid.
Det som filmen vill få sagt, är att Nationalsocialismen, hur utvecklad den än var, är att den är en ytlig och väldigt ''konstnärlig'' ideologi, då man betonar skönhet och konst istället för ideologi och folkrätt. Om man kunde främja den tyskhet som existerade, skulle man då göra det med alla medel möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar