Tillstånd att döda - Jessika Chammoun

Reflektioner kring filmen ’’Tillstånd att döda’’

Dokumentärfilmen ’’Tillstånd att döda’’ ger oss en inblick om vad som dagligen sker i mellanöstern i dagsläget samt manipulation, krigsbrott och nedvärdering av människan och dess rättigheter. Sedan ungefär 10år tillbaka ända till dagsläget har det varit kris i mellanöstern, särskilt i Irak, där filmen delvis utspelas.

Den 12 juli år 2007, en tidig morgon, ägde en hemsk och fruktansvärd händelse rum i Bagdad, Irak. Flera civila attackerades och sköts ihjäl av amerikansk styrka, Ethan McCord var en av dem. Det som skilde sig från McCord och resten av militärerna var att medan de törstade efter att få skjuta mannen från attackhelikoptern så räddade han två barn, barnen till mannen som dog medan han försökte hjälpa en svårt skadad man pga. attackerna.

När en man läckte ut videon i Wikileak, där man kunde se och höra hela händelseförloppet fick han 34års fängelsestraff, och hela händelsen fångade mångas uppmärksamhet.

Det första jag kom att tänka på under filmens gång var USA:s kritik emot exempelvis Hitler och Stalin samtidigt som de själva utför liknande handlingar på oskyldiga människor.  

För en okritisk person vars mentalitet matas av USA:s makt och inflytande i form av media, industri, politik, företag och mycket mer, är det inte så enkelt att förstå att USA är boven i det hela. USA når ut till hela världen, sätter sina spår (antingen i form av industri (till mestadels i västvärlden) eller blod (till mestadels i östvärlden)) och går vidare. Dokumentären får dock den okritiske att öppna ögonen för vad krig egentligen innebär. 

USA är en demokrati, och vad är den mest grundläggande regeln inom demokratins ramar? Jo, mänskliga rättigheter, rätten att få leva. Praktiseras denna regel? Svar nej. Åtminstone inte vad dokumentären visar, och dokumentären är utan tvekan en verklighet. Trots demokratin hyser landet av militärer som törstar efter att få ta liv, inte minst i mellanöstern då USA:s enligt dem har en kamp mot terrorism. Frågan är då: vem är terroristerna, vem är det som får betala skulden för denna kamp, och till vilket pris?

Enligt mig är det skrattretande att USA kallar denna kamp för ’’kampen mot terrorism’’. Dem utför våldshandlingar med ett politiskt syfte på oskyldiga civila och kallar det sedan för kampen mot terrorism? Löser man verkligen terrorism, med terrorism?

Det är oftast okritiska och okunniga personer som rekryteras av militären. Dokumentären visar vid ett tillfälle då en skola fick besök av McCord att många unga i USA är okunniga om vad som försiggår i armén. Några unga killar konstaterade att de ville rekryteras för att det är “coolt” och “häftigt”, men också för att skydda sitt land. Om de bara visste att det är de andra länderna som behöver skydd mot USA skulle de nog ändra på sin åsikt. Men när man väl befinner sig i militären är det inte lika lätt att ändra på situationen och backa ur. Man går från att med engagemang gett sig in i militären i hopp om att vara landet till hjälp, till att man tvingas döda oskyldiga människor (om man ens själv överlever).

Vid dokumentärens slut var det mycket svårt för mig att tycka något om filmen då allting var totalt utanför min värld. Jag var äcklad. Samtidigt var jag rädd, rädd för att förlora några av mina nära och kära som befinner sig i Syriens krig. Efter ett bra tag hoppade en scen från dokumentären upp i mina tankar, då soldaterna som satt i attackhelikoptern hoppades på att en skjuten man skulle vidröra någon sort av vapen. Detta eftersom att Genevekonventionen inte tillåter militärer att skjuta på en skadad person, men så fort personen bär på ett vapen blir det acceptabelt. När en av militären sa ’’kom igen, ta upp ditt vapen’’ chockerades jag över människan och dess psyke.