Undergångens arkitektur av Malin Eklund-Larsen

Dokumentärfilmen ”Undergångens arkitektur” tar upp kopplingen som fanns mellan Hitlers intresse av konst, tredje riket och renhetsdyrkan. Här får man möta konsten och arkitekturen till själva mänskligheten/samhället som fanns då. Filmen är från 1989 och producenten för dokumentären heter Peter Cohen.

Filmen börjar med konsten och arkitekturen påverka på världen och hur den påverkade Hitler. Man kan saga att Hitler fick sina ”planer” genom konsten. Man får se nazismens som en ideologi, och hur renhetsdyrkan kom upp och att den omfattade livets alla områden. Man får veta lite mer om hans riktiga planer om utrotningen. Han ansåg att världen hotades av förfall, vilket senare ledde till utrotning/rensning. Under filmens gång får vi se och veta mer om Hitler köp av konst och hans planering av det perfekta samhället. Senare i slutet av dokumentären får man redan på att Hitlers plan angående utrotningen gick i verk och lyckades till ca 80 %. Och det var en del av början av andra världskriget

Budskapet i filmen är för mig men säker också för många fler, är att allt har sitt ursprung i något, och det kommer inte bara från tomma intet. Men även att våra åsikter kommer inte bara från oss själva, utan av bilder, musik, reklam och mycket mer. Människan har en tendens att göra allt de kan för att nå sina mål och i vissa fall kan detta innebär även att de struntar helt i lagarna eller prioriterar bort en annan människas liv och utför mord. Hos Adolf Hitler kom inspirationen från konsten och från Richard Wagner. Wagner, han var en tysk författare och musik-dramatiker som levde under 1800-talet. Och de hade lite gemensamma tankar om judarna och judendomen. Därav utrotningen av judar och människor med alla sorters funktionsnedsättning.

Filmen i sig känd i hela värden, men det är ju ingen komedi film direkt som ses hela tiden. Utan den ses mer i skolorna och av de som är intresserade av detta ämne. När man ser filmen får man lite mer förståelse om hur det var då, som man inte skulle fått om dokumentären inte skapats. Man får ju inte heller hela bilden av verkligheten som var då och inte den fulla kunskapen. Man når aldrig riktigt den fulländade kunskapen (enligt mig i alla fall).